Släktskapsbandet
Lång , lång är vinternatten…Tungt,
tungt vilar mörka natten..
tungt över vida vatten.
Tystnat har vågen, som brusat
så mäktig och glad som lagt
sig till ro i sitt eget hav.
Fäder! I våg på våg har ni böljat och svunnit.
I morgonrodnadens skära glans har ni fötts, med strålande ögon, har ni fumlat i yster dans. Daggfrisk natur, Nordiska vikingland har er fostrat med kärleksfull hand.
El vínculo familiar
Larga, larga es la noche de invierno...
Pesada, pesada descansa la oscura noche...
Pesada sobre vastas aguas.
El oleaje ha callado, que ha rugido
tan poderoso y alegre que se ha
acostado en su propio mar.
¡Padres! En ola tras ola han ondeado y desaparecido.
En el resplandor rosado del amanecer han nacido, con ojos brillantes, han titubeado en alegre danza. Naturaleza fresca de rocío, la tierra vikinga nórdica los ha criado con mano amorosa.