Ensam Mot Alla
Min lägenhet är smockfull av jobbigt folk
Någon tuggar piller, en annan röker holk
Vill slippa höra idioterna prata
Jag blir så utmattad av att alltid hata
Smyger ut och sätter mig I mörkret på balkongen
Här kan jag dränkas I ruset fram till soluppgången
Jag sveper groggen, och lämnar allt förnuft
Andas in vinternattens torra luft
Går in I lyan igen och fyller på med hembränt
Med giftet I mina vener är jag aldrig tomhänt
Ruset tränger bort tankarna om att allt är så illa
Omringad av slynor men ingen kan min ensamhet stilla
Och jag förbrukar dem som andra förbrukar föda
Jag ser dem gå sönder, och jag låter dem förblöda
Det är inte min mening att förstöra
Men jag vet inte vad jag ska göra
Åh vad jag önskar att jag vore någon annan
Så pass att jag slår ett hål I väggen med pannan
Jag orkar verkligen inte finnas kvar
Får se imorgon om man kanske hänger sig och lämnar det lilla man har
Contra Todos
Mi departamento está lleno de gente molesta
Alguien mastica pastillas, otro fuma porros
Quiero evitar escuchar a los idiotas hablar
Estoy tan agotado de siempre odiar
Me escabullo y me siento en la oscuridad del balcón
Aquí puedo ahogarme en la embriaguez hasta el amanecer
Me trago el trago, y dejo de lado toda cordura
Respiro el aire seco de la noche invernal
Vuelvo a entrar a la guarida y me sirvo más licor casero
Con el veneno en mis venas nunca estoy vacío
La embriaguez aleja los pensamientos de lo mal que está todo
Rodeado de mujeres fáciles pero ninguna puede calmar mi soledad
Y consumo a los demás como otros consumen comida
Los veo desmoronarse, y los dejo desangrarse
No es mi intención destruir
Pero no sé qué hacer
Oh, cómo desearía ser alguien más
Tanto que golpearía la pared con la frente
Realmente no tengo fuerzas para seguir existiendo
Veremos mañana si tal vez me cuelgo y dejo lo poco que tengo
Escrita por: Jacob Ottosson