395px

17 años

Veronica Maggio

17 År

Snoriga armar och en randig kind
glömmer aldrig bort min tonårssynd
hemmafester och en stulen bil
jag satt vid fyrisån och döda tid

Snurra flaskan
jag har aldrig
sanning eller konsekvens
vad vill du veta om mig?
fråga bara
jag berättar vad som helst

Det var 17 år
17 år i staden där jag växte upp och så
märker du hur fort det går?
och jag var 17 år ville inte va den
som blev kvar

Jag har slitit ut så många skor
i en stad där ingen längre bor
hjälpte till på min brorsas restaurang
mina vänner ville va som han

Valborgskaos på stora torget
rackaberget '95
vi bodde högst upp
vad mer vill du veta
jag berättar vad som helst

Det var 17 år
17 år i staden där jag växte upp och så
märker du hur fort det går?
och jag var 17 år ville inte va den
som blev kvar

Jag minns det än idag
en vattenfestival
minns att ingen ville åka hem
jag skulle utomlands
jag bytte efternamn
och jag blev en av dom som aldrig kommit hem

Sen jag var 17 år
17 år i staden där jag växte upp och så
märker du hur fort det går?
och jag var 17 år ville inte va den
som blev kvar

Jag ville inte va den ( jag ville inte va den.. )
jag ville inte va den som blev kvar
jag ville inte va den som blev kvar

17 años

Brazos moqueantes y una mejilla rayada
nunca olvidaré mi pecado adolescente
fiestas en casa y un auto robado
me senté junto al río Fyris y perdí el tiempo

Girar la botella
nunca he
verdad o consecuencia
¿qué quieres saber de mí?
solo pregunta
te contaré cualquier cosa

Tenía 17 años
17 años en la ciudad donde crecí
¿notas lo rápido que pasa el tiempo?
y tenía 17 años, no quería ser
el que se quedara

He gastado tantos zapatos
en una ciudad donde ya nadie vive
ayudé en el restaurante de mi hermano
mis amigos querían ser como él

Caos en Valborg en la plaza principal
travesura en el '95
vivíamos en el último piso
¿qué más quieres saber?
te contaré cualquier cosa

Tenía 17 años
17 años en la ciudad donde crecí
¿notas lo rápido que pasa el tiempo?
y tenía 17 años, no quería ser
el que se quedara

Aún lo recuerdo hoy
un festival de agua
recuerdo que nadie quería irse a casa
yo iba al extranjero
cambié mi apellido
y me convertí en uno de los que nunca regresaron

Desde que tenía 17 años
17 años en la ciudad donde crecí
¿notas lo rápido que pasa el tiempo?
y tenía 17 años, no quería ser
el que se quedara

No quería ser ese (no quería ser ese...)
no quería ser el que se quedara
no quería ser el que se quedara

Escrita por: