Till Fjälls
Trädgränsens lövsal I brandgul skiftning flammar
Hösten uppvaknar att gälda livets lån
Branternas sagosyn min törstiga själ nu ammar
Neröver ormlikt ringlar sin ån
Tungt jag uppför sträva blint I senskymningsblåsten
Vid bergväggar mäktiga som en väldig katedral
Nordstormens andedräkt återföder frosten
Där klipporna bildar den mörka tempelsal
Till fjälls, till fjälls där storm mig famnar
Till fjälls, till fjälls vakad av ramnar
Mot himlabrynet avtecknas fjällets brödrahöjder
Snösmyckade toppar likt tinnar och torn
De ståtar upp mot skyn när drängsol lyser nöjder
I den stiglösa utmark ljuder fulländningens horn
Till fjälls, till fjälls där storm mig famnar
Till fjälls, till fjälls vakad av ramnar
Hasta las montañas
En el dosel del bosque fronterizo, en llamas con tonos amarillos
El otoño despierta para saldar la deuda de la vida
La visión mágica de los fuegos alimenta mi alma sedienta
Descendiendo como una serpiente su río
Pesadamente subo ciegamente en la penumbra del crepúsculo
Junto a las poderosas paredes de la montaña como una enorme catedral
El aliento del viento del norte revive la helada
Donde las rocas forman la oscura sala del templo
Hasta las montañas, hasta las montañas donde la tormenta me abraza
Hasta las montañas, hasta las montañas vigilado por los buitres
Contra el horizonte se perfilan las cumbres hermanas de la montaña
Cubiertas de nieve como torres y agujas
Se alzan hacia el cielo cuando el sol del día satisface
En la tierra sin caminos resuena el cuerno de la perfección
Hasta las montañas, hasta las montañas donde la tormenta me abraza
Hasta las montañas, hasta las montañas vigilado por los buitres