Plogen
Jag knyter näven kring plogen
Med stålet i jorden
År efter år har jag stretat
Undra på att jag är sliten
Jag knyter näven kring plogen
Med stålet i jorden
År efter år har jag stretat
Undra på att jag är sliten
Fjärirlarna lyfter
gräshopporna kvider
och min hud blir svart, ja svart ja svart i solen
svetten rinner efter ryggen
den gör fåror i min åker, som du ser
Mitt hopp står stadigt i jorden
sen jag lyssna på en stjärna:
det finns hopp ännu, hon säger
Duvan flyger ju ännu
När jag sen går hemåt
ser jag rakt upp mot stjärnan
hon berättar med sitt ljus sitt ljus sitt ljus
Det finns tid ännu hon säger
duvan kommer noga flyga stjärnan väntar
denna sång skall färdas
stadigt stadigt, stadigt framåt framåt som den gör
lika stadigt som en näve
är mitt hopp och min förväntan som du hör
Fjärirlarna lyfter
gräshopporna kvider
och min hud blir svart, ja svart ja svart i solen
svetten rinner efter ryggen
den gör fåror i min åker, som du ser
El Arado
Aprieto el puño alrededor del arado
Con el acero en la tierra
Año tras año he luchado
Es sorprendente que esté tan desgastado
Aprieto el puño alrededor del arado
Con el acero en la tierra
Año tras año he luchado
Es sorprendente que esté tan desgastado
Las mariposas se elevan
los saltamontes chirrían
y mi piel se vuelve negra, sí negra, sí negra bajo el sol
el sudor corre por mi espalda
creando surcos en mi campo, como ves
Mi esperanza está arraigada en la tierra
desde que escuché a una estrella:
Todavía hay esperanza, dice ella
La paloma aún vuela
Cuando regreso a casa
miro directamente hacia la estrella
ella cuenta con su luz, su luz, su luz
Todavía hay tiempo, dice ella
la paloma vendrá a volar cuidadosamente, la estrella espera
esta canción viajará
firme, firme, firme hacia adelante como lo hace
tan firme como un puño
es mi esperanza y mi expectativa, como escuchas
Las mariposas se elevan
los saltamontes chirrían
y mi piel se vuelve negra, sí negra, sí negra bajo el sol
el sudor corre por mi espalda
creando surcos en mi campo, como ves