Folkets Vind
Nu våldtas mitt folk igen.
Oss dränka i blod vill dom.
Dom talar om friheten
med svarta handen bakom.
Dom skingrar allt folk som boss,
barn utan mor och far.
Dom tänker påtvinga oss
korset som Jesus bar.
Än döljer dom all sin skam.
Dom döljer den bakom lag.
Men mordet ska bryta fram
och visa sitt rätta jag.
Och många tusen män
ska offra sitt liv för mord.
Och blodet ska strömma igen
och gödsla vår goda jord.
Jag vill ha ett riktigt liv
med mina barn och syskon
och rekonstruera våren
som ligger där och förblöder.
Mig skrämmer ni inte alls,
ni eländets herremän!
Beröva oss hoppets stjärna!
Den ska nog bli vår igen!
Blås, folkets vindar, blås!
Blås åter! och än en gång!
Ni spränger mitt hjärtas lås
och fyller min mun med sång.
Än sjunger han, er poet,
så länge min mun kan andas
och ända till evighet
hans aska med er ska blandas.
El viento del pueblo
Ahora mi pueblo es violado de nuevo.
Quieren ahogarnos en sangre.
Hablan de libertad
con la mano negra detrás.
Dispersan a todo el pueblo como jefe,
niños sin madre ni padre.
Pretenden imponernos
la cruz que Jesús llevó.
Aún ocultan toda su vergüenza.
La esconden detrás de la ley.
Pero el asesinato saldrá a la luz
y mostrará su verdadero yo.
Y muchos miles de hombres
sacrificarán sus vidas por el asesinato.
Y la sangre volverá a fluir
y fertilizará nuestra buena tierra.
Quiero una vida real
con mis hijos y hermanos
y reconstruir la primavera
que yace allí desangrándose.
No me asustan en absoluto,
¡oh señores del desastre!
¡Quitadnos la estrella de la esperanza!
¡Volverá a ser nuestra!
Sopla, vientos del pueblo, sopla!
¡Sopla de nuevo! una vez más!
Romped el candado de mi corazón
y llenad mi boca de canciones.
Aún canta él, vuestro poeta,
mientras mi boca pueda respirar
y hasta la eternidad
su ceniza se mezclará con la vuestra.