Farväl Jupiter
här på gatan där jag gömmer mig
har hösten börjat tidigt
du hör vindarna från slummern
mellan grenar och blad
har du vaknat efter kraschen
har du samlat dina saker
när förtrollningen är bruten
är det dags att ge sig av
inget rinner ut i sanden
för en drömmare från landet
som varit mest i skymningens
flammande land
en dag står han mitt i askan
med ett litet barn i handen
vilsen som en flykting
i sitt barndomsland
farväl Jupiter, adjö
jag måste läka mina sår
jag ser din singlande snö
dölja spåren där jag går
du vet, kvar fanns ingen undran
ingen lust och ingen skärpa
bara skatteskrapans skugga
och ett svidande drag
vi var starkare än mörkret
vi var snabbare än ljuset
vi var myten om oss själva
Jupiter och jag
farväl Jupiter, adjö
jag måste läka mina sår
jag ser din singlande snö
dölja spåren där jag går
jag ska sakna din välsignelse
när stormarna rasar
länge ska du fattas
i den vådliga stan
tack för skymningens sånger
tack för nattens alla lögner
tack för rodnaden om morgonen
och drömmarna på dan
tack för kriget mot dom kloka
för virvlarna i håret
tack för svaren på gåtorna
du la i min hand
jag ska minnas dina drömmar
jag behåller dina viljor
jag ska söka dina krafter
i ett farligare land
farväl Jupiter, adjö
jag måste läka mina sår
jag ser din singlande snö
dölja spåren där jag går
farväl Jupiter, adjö
jag måste läka mina sår
jag ser din singlande snö
dölja spåren där jag går
Adiós Júpiter
aquí en la calle donde me escondo
el otoño ha comenzado temprano
escuchas los vientos desde la penumbra
entre ramas y hojas
¿te has despertado después del choque?
¿has recogido tus cosas?
cuando el hechizo se rompe
es hora de partir
nada se desvanece en la arena
para un soñador del campo
que ha estado mayormente en la tierra
llameante del crepúsculo
un día se encuentra en medio de las cenizas
con un niño pequeño en la mano
perdido como un refugiado
en su tierra natal
adiós Júpiter, adiós
debo sanar mis heridas
veo tu nieve cayendo
ocultando las huellas donde camino
sabes, no quedaba asombro
ni deseo ni agudeza
solo la sombra del rascacielos
y un doloroso gesto
éramos más fuertes que la oscuridad
éramos más rápidos que la luz
éramos el mito de nosotros mismos
Júpiter y yo
adiós Júpiter, adiós
debes sanar mis heridas
veo tu nieve cayendo
ocultando las huellas donde camino
extrañaré tu bendición
cuando las tormentas arrecien
te extrañaré por mucho tiempo
en la peligrosa ciudad
gracias por las canciones del crepúsculo
gracias por todas las mentiras de la noche
gracias por el rubor de la mañana
y los sueños durante el día
gracias por la guerra contra los sabios
por los remolinos en el cabello
gracias por las respuestas a los enigmas
que pusiste en mi mano
recordaré tus sueños
mantendré tus deseos
buscaré tus fuerzas
en una tierra más peligrosa
adiós Júpiter, adiós
debes sanar mis heridas
veo tu nieve cayendo
ocultando las huellas donde camino
adiós Júpiter, adiós
debes sanar mis heridas
veo tu nieve cayendo
ocultando las huellas donde camino