Min helande tröst
på hinnan inatt
ett torg gömt i mörker och dimma
röken från tunga fabriker
och kyrkklockors slag i en vaggande timma
vi reste till Kraków
till en stad som ville klara sig själv
och som rest sig ur sin sorg
till nyrika gators och ansatta torg
i parken runt stan
går tankarna lugna och fria
vinden förlorar sin färg
och skyltarna tänks bakom S:ta Maria
jag släpper din hand
för ett helt vanligt återfall
för att få nåt förstört
det var fel som jag sa, det är sant som du hört
kära vänner i ljus och i mörker
i växlande väster och öst
är ni alltid mitt hopp och min helande tröst
min helande tröst
här vänder sig skyn
till den som kan tro genom tegel
jag droppar en krona från bron
och önskar mot flodens vibrerande spegel
ni reste mig upp
och jag lämnar en börda därhän
i en främmande stad
nånting har sin början, men jag vet inte vad
kära vänner i ljus och i mörker
i växlande väster och öst
är ni alltid mitt hopp och min helande tröst
min helande tröst
bland katolska kyrkor i Kraków
och judiska, fallna kvarter
i högerns paradmarscher uppåt
i socialismens väg ner
i slocknande vintrar och vårar
i kommande sommar och höst
kära vänner i ljus och i mörker
i växlande väster och öst
är ni alltid mitt hopp och min helande tröst
min helande tröst
Mi consuelo sanador
en la pantalla esta noche
una plaza escondida en la oscuridad y la niebla
el humo de pesadas fábricas
y el sonido de campanas de iglesia en una hora oscilante
viajamos a Cracovia
a una ciudad que quería valerse por sí misma
y que se levantó de su dolor
a calles recién ricas y plazas desgastadas
en el parque alrededor de la ciudad
los pensamientos van tranquilos y libres
el viento pierde su color
y los letreros se piensan detrás de Santa María
suelto tu mano
por una recaída común
para obtener algo destruido
fue un error lo que dije, es verdad lo que escuchaste
queridos amigos en la luz y en la oscuridad
en el cambiante oeste y este
siempre son mi esperanza y mi consuelo sanador
mi consuelo sanador
aquí el cielo se vuelve
para aquel que puede creer a través del ladrillo
dejo caer una corona desde el puente
y deseo frente al vibrante espejo del río
ustedes me levantaron
y dejo una carga atrás
en una ciudad extranjera
algo tiene su comienzo, pero no sé qué
queridos amigos en la luz y en la oscuridad
en el cambiante oeste y este
siempre son mi esperanza y mi consuelo sanador
mi consuelo sanador
entre iglesias católicas en Cracovia
y judías, barrios caídos
en marchas de la derecha hacia arriba
en el camino del socialismo hacia abajo
en inviernos y primaveras que se apagan
en próximos veranos y otoños
queridos amigos en la luz y en la oscuridad
en el cambiante oeste y este
siempre son mi esperanza y mi consuelo sanador
mi consuelo sanador