Dom Sista Drömmarna (del Ii)
Susanne du brände alla skepp
Tills ingen orkade vara din vän
Blåste ut varenda ljus
Och tänkte nu och aldrig sen
Du ville bort du ville ut
Aldrig sen aldrig förut
Du skulle bränna allt ditt krut
Men Susanne snart är det slut
Då får du börja om igen
Och Magnus du visste vart du skulle
Men du visste inte hur
Du ville inte bli som farsan
Med diplom och professur
Nu sitter män som din far
Och doserar din mentala kur
Du tappade din tråd
Du har inga goda råd
Jag ber till gudarna om nåd
Det kan vara jag som står på tur
Och vita mössor flög i luften
'95 då våren kom
Och Jonas stod på skolgården och sa
"Jag blir aldrig som dom"
Dom kan söka sina svar
I dom böcker som dom har
I dom pengar som dom spar
Men sen när fruarna drar
Då får dom ändå börja om
Och Karin ville ägna sig åt omsyn
I nåt volontär förband
Men hon sjönk själv ner i djupet
Och såg andra ro i land
Karin inget gick itu
Livet pågår här och nu
Så ta dig samman, kära du
Världen väntar på din hand
Och Anders går och drömmer
Går i väntanstider nu
Han går och väntar på att lyckan
Väller in med kärleken
Anders bli vad du vill bli
Det här är självbedrägeri
Ingen annan gör dig fri
Inte nu och inte sen
Och Linnea liksom sa
"Sida vid sida ska vi gå"
Om du vill mig nånting
Så satt jag tyst och hörde på
Men det var du som sa till mig
Att jag ändå aldrig skulle förstå
Säg aldrig så igen
Det gör ont i mig än
Jag ville verkligen vara din vän
Det var du som lät mig gå
Todos los sueños de la casa (parte II)
Susanne, quemaste todos los barcos
Hasta que nadie pudo ser tu amigo
Apagaste cada luz
Y pensaste ahora y nunca más
Querías irte, querías salir
Nunca más, nunca antes
Querías quemar todas tus cartas
Pero Susanne, pronto será el final
Entonces tendrás que empezar de nuevo
Y Magnus, sabías a dónde ibas
Pero no sabías cómo
No querías ser como tu padre
Con un diploma y una cátedra
Ahora hombres como tu padre
Y administran tu cura mental
Perdiste el hilo
No tienes buenos consejos
Ruego a los dioses por piedad
Puede que sea yo quien esté en turno
Y los gorros blancos volaron por el aire
En el '95 cuando llegó la primavera
Y Jonas estaba en el patio de la escuela y dijo
'Nunca seré como ellos'
Pueden buscar sus respuestas
En los libros que tienen
En el dinero que ahorran
Pero luego cuando las esposas se vayan
De todos modos tendrán que empezar de nuevo
Y Karin quería dedicarse al cuidado
En algún cuerpo de voluntarios
Pero ella misma se hundió en lo profundo
Y vio a otros remar a la orilla
Karin, nada se desmoronó
La vida continúa aquí y ahora
Así que reúnete, querida
El mundo espera por tu mano
Y Anders va y sueña
Está en tiempos de espera ahora
Él espera que la felicidad
Inunde con el amor
Anders, sé lo que quieras ser
Esto es autoengaño
Nadie más te hará libre
Ni ahora ni después
Y Linnea dijo algo así
'Iremos juntos lado a lado'
Si quieres decirme algo
Me quedé callada y escuché
Pero fuiste tú quien me dijo
Que nunca entendería de todos modos
No vuelvas a decirlo así
Aún me duele
Realmente quería ser tu amiga
Fuiste tú quien me dejó ir