395px

De la semilla de nadie

Lars Winnerbäck

Av ingens frö

Du bjuder ut ditt skratt till var och en som önskar få
Älvorna har bjudit dig till vals
Men din salta dagg syns tydligt mot din ögonfrans ändå
Du dansar tyst en kärleksvals från ingen alls

I desperat jakt på en vän
kan du förnedras om igen
Du skänker mer än nån kan ta
för en sekund av nånting bra

Kan någon ge vad du ska ha
Vill någon se vad du har sett
Kan du nånsin hitta rätt
och få tillbaka det du gett

Natten har sin sång om vilsenhet en trappa ner
Där blinkar lamporna till komp av en maskin
Ett trött och vilset barn av trasig värld är allt jag ser
när du felfritt stampar takt till hysterin

Du blommar upp av ingens frö
i värme varm som slask och snö
Du torkar tår av ingens tröst
och lyssnar tyst till ingens röst

Du har rock'n'roll i dina bröst
Du har blues i dina lår
Du har visor i ditt hår
och poesi i dina sår

Men nu syns daggen tydlig mot din ögonfrans igen
Du vinglar bakfull hem till väggar utan svar
Ditt glamourösa hopp om lyckovärld i skymningen
blev en bitter vandring hem i singular

Du har sett drömmar rasa ner
och du vet hur munnar ler
Dom älskar gärna det dom ser
men dom skräms bort om det finns mer

Men du är van vid folks manér
och från din vagga till din grav
är du den vilsna världens slav
du är en tår i svarta hav

De la semilla de nadie

Invitas a reír a cualquiera que desee
Las hadas te han invitado a bailar
Pero tu lágrima salada brilla claramente en tus pestañas de todos modos
Bailas en silencio un vals de amor de nadie en absoluto

En una búsqueda desesperada de un amigo
puedes ser humillado una y otra vez
Das más de lo que cualquiera puede tomar
por un segundo de algo bueno

¿Alguien puede darte lo que necesitas?
¿Alguien quiere ver lo que has visto?
¿Puedes alguna vez encontrar el camino correcto
y recuperar lo que has dado?

La noche tiene su canción sobre la confusión un piso abajo
Donde las luces parpadean al ritmo de una máquina
Un niño cansado y perdido de un mundo roto es todo lo que veo
cuando sigues el compás perfectamente hacia la histeria

Floreces de la semilla de nadie
en un calor cálido como el barro y la nieve
Secas lágrimas de consuelo de nadie
y escuchas en silencio la voz de nadie

Tienes rock'n'roll en tu pecho
Tienes blues en tus muslos
Tienes canciones en tu cabello
y poesía en tus heridas

Pero ahora la lágrima brilla claramente en tus pestañas de nuevo
Tambaleándote ebrio de vuelta a paredes sin respuestas
Tu glamorosa esperanza de un mundo feliz al atardecer
se convirtió en un amargo regreso a casa en singular

Has visto sueños desmoronarse
y sabes cómo sonríen las bocas
Aman lo que ven
pero se asustan si hay más

Pero estás acostumbrado a las maneras de la gente
y desde la cuna hasta la tumba
eres el esclavo del mundo perdido
eres una lágrima en un mar negro

Escrita por: