Dunkla rum
Torka tårarna min vän
jag tror jag vet ungefär hur det känns
som att försöka dansa med en myndighet
du ville bara ha ett hem, en plats
nånting vettigt att göra, vad som helst
det fanns tid för nåt att växa
det fanns plats för lite värdighet
du har sparkat på i kön till ett ställe som man inte ens vill in på
man tuggar i sig hela svansen
det står alltid nåt i vägen
du tar dig alltid loss och du rusar
men ändå fångar marken dina fötter
Jag kan inte hjälpa dig upp, kan inte lysa upp den väg du springer
jag kan inte vagga dig varm och lugn
du har en annan röst, annan färg,
ett annat land, med andra klockar som ringer
jag tar mig inte in i dina dunkla rum
Det står ett fältslag bakom väggen
man slår i tomma containrar
det här är helvetets förgård
i december står man stilla i en tunnel
och trängs, och trängs
och alla bara pratar
om det bara fanns nånting att säga
om det fanns skäl att vilja delta
du ser, jag kan inte ens förmå mig att hjälpa någon annan
det här är be your own star show
det här är bit ihop och sparka
och ge precis vad du behöver och ta vad du kan få
Jag skulle gärna hjälpa dig upp och kunna lysa upp den väg du springer
om jag kunde vagga dig varm och lugn
jag har nog samma röst och bor i samma land
med samma klockor som ringer
du går inte ensam genom dunkla rum
Vasen vinglar på bordets kant
åskan mullrar ovanför ditt tak
uppför är lättare, men neråt är det brant
kan inte landa där med ryggen rak
hornen ryter, du förlorade striden
på nolltid har du tappat din glöd
det är inget nytt under solen vi har sett hela tiden
den enas bröd, den andres död
Se på människorna som slits för nån annans resultat
se hur flugan kvävs i spindelns nät
se på hyenorna som gräver i kadavret efter mat
se på baggen i murkna träd
Jag kan inte hjälpa dig upp, kan inte lysa upp den väg du springer
jag kan inte vagga dig varm och lugn
Vi är vallfår i vargarnas tid, och det är gamarnas klockor som ringer
inget ljus där vi irrar och springer runt i våra dunkla rum
Vi är vallfår i vargarnas tid, och det är gamarnas klockor som ringer
inget ljust där vi irrar och springer runt i våra dunkla rum
Habitaciones oscuras
Seca tus lágrimas, amigo
Creo que entiendo cómo te sientes
Es como intentar bailar con una autoridad
Solo querías un hogar, un lugar
Algo sensato que hacer, cualquier cosa
Había tiempo para crecer algo
Había espacio para un poco de dignidad
Has luchado en la fila hacia un lugar al que ni siquiera quieres entrar
Te tragas toda la cola
Siempre hay algo en el camino
Siempre te liberas y corres
Pero aún así, el suelo atrapa tus pies
No puedo ayudarte a levantarte, no puedo iluminar el camino por el que corres
No puedo arrullarte cálida y tranquilamente
Tienes otra voz, otro color,
Otro país, con otras campanas que suenan
No entro en tus habitaciones oscuras
Hay una batalla campal detrás de la pared
Golpean contenedores vacíos
Este es el purgatorio
En diciembre, uno se queda quieto en un túnel
Y se aprieta, y se aprieta
Y todos solo hablan
Si tan solo hubiera algo que decir
Si hubiera razones para querer participar
Ves, ni siquiera puedo obligarme a ayudar a alguien más
Esto es sé tu propio espectáculo estelar
Esto es aguantar y golpear
Y dar exactamente lo que necesitas y tomar lo que puedas obtener
Me gustaría ayudarte a levantarte y poder iluminar el camino por el que corres
Si pudiera arrullarte cálida y tranquilamente
Tengo la misma voz y vivo en el mismo país
Con las mismas campanas que suenan
No caminas solo por habitaciones oscuras
El jarrón tambalea al borde de la mesa
El trueno ruge sobre tu techo
Subir es más fácil, pero bajar es empinado
No puedo aterrizar allí con la espalda recta
Los cuernos rugen, perdiste la batalla
En un instante has perdido tu brillo
No hay nada nuevo bajo el sol que no hayamos visto todo el tiempo
El pan de uno, la muerte del otro
Mira a las personas que luchan por el resultado de otros
Mira cómo la mosca se ahoga en la tela de la araña
Mira a las hienas que excavan en el cadáver en busca de comida
Mira al escarabajo en los árboles podridos
No puedo ayudarte a levantarte, no puedo iluminar el camino por el que corres
No puedo arrullarte cálida y tranquilamente
Somos ovejas en la era de los lobos, y son las campanas de los buitres las que suenan
No hay luz donde vagamos y corremos en nuestras habitaciones oscuras
Somos ovejas en la era de los lobos, y son las campanas de los buitres las que suenan
No hay luz donde vagamos y corremos en nuestras habitaciones oscuras