En vårdag i november
som inga sorger fanns
naturens lagar i balans
som om vi alltid var tillsammans
men som om värden sa ifrån
som glada dar drar korta strån
jag blir väl kvar här i stan vid stångån
vi levde ut en kort sekund
så långt från tankarna av avund
i samma tankar en gång tilll
på vad vi gjort å vad vi vill
som om lyckan var en fjäril
vi skaffar håv att fånga i
fast den trivs bäst när den är fri
finns ingen bur som den trivs bra i
men som att be för ingenting
och som att knäppa utan händer
vi liksom väntar på en vårdag i november
som om tankarna stod still,
kan inte säga vad man vill
så man går tyst omkring å drömmer
en vidrig tystnad feg å snål
blir dialog av alkohol
man vågar säga allt man glömmer
men som om tiga vore guld
och som om ölen tog nån slags oskuld
en spegelbild i en vattenpöl visar upp en bakful knöl
som håller käft tills han får starköl
som om problemet blev en vän
så kysste vi varann igen
och föll som små popidoler ner i sängen
men som att be för ingenting
och som att gripa utan händer
vi liksom väntar på en vårdag i november
kanske blir det som vi vill
att vi kan träffas i april
och vi får åter se vår fjäril
då kan vi skippa undanflykter
för en fjäril flyger nykter
Un día de primavera en noviembre
como si no hubiera penas
las leyes de la naturaleza en equilibrio
como si siempre estuviéramos juntos
pero como si el mundo dijera basta
como alegres que sacan la paja corta
yo me quedaré aquí en la ciudad junto al río
vivimos un breve segundo
tan lejos de los pensamientos de envidia
en los mismos pensamientos una vez más
en lo que hemos hecho y lo que queremos
como si la felicidad fuera una mariposa
conseguimos una red para atraparla
aunque se siente mejor cuando es libre
no hay jaula en la que se sienta bien
pero como rezar por nada
y como aplaudir sin manos
como esperando un día de primavera en noviembre
como si los pensamientos se detuvieran,
no se puede decir lo que se quiere
así que se camina en silencio y se sueña
un silencio repugnante, cobarde y mezquino
se convierte en diálogo con alcohol
se atreve a decir todo lo que olvida
pero como si callar fuera oro
y como si la cerveza tomara alguna especie de inocencia
un reflejo en un charco muestra una resaca
que se calla hasta que obtiene cerveza fuerte
como si el problema se convirtiera en un amigo
así nos besamos de nuevo
y caímos como pequeños ídolos pop en la cama
pero como rezar por nada
y como agarrar sin manos
como esperando un día de primavera en noviembre
quizás sea como queremos
que podamos encontrarnos en abril
y podamos ver de nuevo nuestra mariposa
entonces podemos dejar las excusas
porque una mariposa vuela sobria