För den som letar
Du växte upp i det lilla landet
Du känner doften av skrapsår och grus
Av skogens nässlor och bäcken därigenom
Mellan rader av symmetriska hyreshys
Där hade nån slagit i spaden och drömt en dröm
Med det är ingenting som märks där idag
Där gror nu bara drömmen om en väg därifrån
Ett annat liv, ett annat jag
Den stan hade inga visioner
Inga öppna hav, ingen kust
Inga salta historier i väggarna
Inga svindlande höjder, ingen lust
Känner du hur längtan tar
Hur du sträcker dig och stretar
Bakom varje hög av sand
Finns guld för den som letar
För den som letar
Minns du morgonljus eller svärta
Ser du lampan slocknad eller tänd?
Minns du hennes brinnande hjärta
Blev du värmd då eller blev du bränd?
Bränt barn vill in i elden
Bort från askan och det rena grå
Bränt barn har fått smak för värmen
Har fått en kärlek till det Stora Blå
Att komma hem är som att resa i tiden
Du känner samma känslor igen
Den där kvalmiga, väntande friden
Och samma kärlek och vemod igen
Känner du hur längtan tar...
Nu skiner solen och nu blänker ljuset
I alla fönster, i alla krypin
Men i en etta i det högsta huset
Där rullar inlandsisen in
Vart ska du gå, vad ska du göra med tiden?
Men alla tusentals nätter och dar
Ska du schemalägga hela livet
Eller ha din rastlösa frihet kvar?
Jag bara undrar, jag bara tänker
Det finns en pusselbit som inte vill in
Här skiner solen och ljuset blänker
I alla fönster, i alla krypin
Para aquellos que buscan
Creciste en el pequeño país
Sientes el olor a rasguños y grava
De las ortigas del bosque y el arroyo
Entre filas de edificios simétricos de alquiler
Alguien había golpeado la pala y soñado un sueño
Pero no hay nada que lo indique hoy
Ahora solo crece el sueño de un camino lejos de allí
Otra vida, otro yo
La ciudad no tenía visiones
Sin mares abiertos, sin costa
Sin historias saladas en las paredes
Sin alturas vertiginosas, sin deseo
Sientes cómo la añoranza te lleva
Cómo te estiras y luchas
Detrás de cada montón de arena
Hay oro para aquellos que buscan
Para aquellos que buscan
¿Recuerdas la luz de la mañana o la oscuridad?
¿Ves la lámpara apagada o encendida?
¿Recuerdas su corazón ardiente?
¿Te calentaste o te quemaste?
El niño quemado quiere ir al fuego
Lejos de las cenizas y el gris puro
El niño quemado ha adquirido gusto por el calor
Ha desarrollado un amor por el Gran Azul
Volver a casa es como viajar en el tiempo
Sientes las mismas emociones de nuevo
Esa repugnante y esperada paz
Y el mismo amor y melancolía de nuevo
Sientes cómo la añoranza te lleva...
Ahora brilla el sol y la luz destella
En todas las ventanas, en todos los rincones
Pero en un apartamento en el edificio más alto
Donde se desliza el hielo continental
¿A dónde irás, qué harás con el tiempo?
Pero todas esas miles de noches y días
¿Vas a programar toda tu vida
O mantendrás tu libertad inquieta?
Solo me pregunto, solo pienso
Hay una pieza de rompecabezas que no encaja
Aquí brilla el sol y la luz destella
En todas las ventanas, en todos los rincones
Escrita por: Lars Winnerbäck