Ingen har lust
Vi borde inte sitta här och dricka öl varenda kväll.
Vi borde göra nånting bra,
men det är ingen som har lust.
Vi borde köpa nåra penslar, ett staffli och akvarell,
och måla konst varenda dag,
men det är ingen som har lust.
För det är kas, och soss och Datortek,
och obesvarad kärlek,
och en vilsenhet som suger ur vår must;
så det är ingen som har lust.
Vi borde inte sitta här och glo på tv varje natt.
Man blir ju knäpp. Vi borde dra.
Men det är ingen som har lust.
Vi var naiva, glada barn, tills vuxenlivet hann ifatt.
Nu är vi barnen av idag,
och dessa barn har ingen lust.
För det är ångest, tvång och höstsäsong,
och ekonomisk undergång.
Varje hinder är så tåligt och robust;
så det är ingen som har lust.
Efter hundrafemtio spänn
har bussen gått, och man får gå.
Vi kanske hörs imorrn igen,
när vi har vaknat framåt två.
God natt, hej då!
Ja, herre Gud. Hej och hå.
Vi borde köpa lite strumpor, sikta in oss på en bank
och sen planera nån slags kupp,
men det är ingen som har lust.
Man kan också acceptera lite slött att man är pank,
och sen helt sonika ge upp.
Men det är ingen som har lust.
Det är pina, pest och skit härnäst.
Djävulen har firmafest.
En hela ångest utspädd i vår must;
så det är ingen som har lust.
E7 hela versen
Vi borde inte ligga kvar och sova bort varenda dag.
Vi borde vakna redan sju.
Men det är ingen som har lust.
Man borde fixa en kostym och börja lura och bedra.
Och säga Ja till emu.
Men tack och lov har ingen lust.
Det ljusnar över stan igen.
Över krogen, över ångesten.
Låtom oss fröjdas i ungdomens vår
Nej, det är ingen som har lust.
Det är ingen som har lust.
Nadie tiene ganas
No deberíamos sentarnos aquí y beber cerveza todas las noches.
Deberíamos hacer algo bueno,
pero nadie tiene ganas.
Deberíamos comprar algunos pinceles, un caballete y acuarelas,
y pintar arte todos los días,
pero nadie tiene ganas.
Porque hay caos, socialistas y Tecnología de la Información,
y amor no correspondido,
y una confusión que nos quita la energía vital;
por eso nadie tiene ganas.
No deberíamos quedarnos aquí viendo televisión todas las noches.
Nos volvemos locos. Deberíamos irnos.
Pero nadie tiene ganas.
Éramos niños ingenuos y felices, hasta que la vida adulta nos alcanzó.
Ahora somos los niños de hoy,
y estos niños no tienen ganas.
Porque hay ansiedad, obligaciones y temporada de otoño,
y ruina económica.
Cada obstáculo es tan resistente y robusto;
por eso nadie tiene ganas.
Después de ciento cincuenta coronas,
el autobús se ha ido, y hay que caminar.
Quizás nos escuchemos de nuevo mañana,
cuando hayamos despertado alrededor de las dos.
Buenas noches, adiós.
Sí, Dios mío. Adiós y hasta luego.
Deberíamos comprar algunos calcetines, apuntar a un banco,
y luego planear algún tipo de golpe,
pero nadie tiene ganas.
También se puede aceptar un poco flojamente que estamos quebrados,
y luego simplemente rendirse.
Pero nadie tiene ganas.
Es agonía, peste y mierda a continuación.
El diablo tiene fiesta de empresa.
Una angustia total diluida en nuestra energía vital;
por eso nadie tiene ganas.
E7 toda la estrofa
No deberíamos quedarnos acostados y desperdiciar todos los días.
Deberíamos despertarnos a las siete.
Pero nadie tiene ganas.
Deberíamos conseguir un traje y empezar a engañar y estafar.
Y decir sí a un emú.
Pero gracias a Dios, nadie tiene ganas.
Amanece sobre la ciudad de nuevo.
Sobre el bar, sobre la angustia.
Dejémonos regocijar en la primavera de la juventud.
No, nadie tiene ganas.
Nadie tiene ganas.