Pollenchock och stjärnfall
Natten kom och älvor for som dårar över stan
och jag var en av alla kungar i salongen
Men ruset kom och gick och lämnade kvar ett litet barn
som låg och kippade efter andan på balkongen
Jag slog mig själv för pannan och sa: Vad har jag gjort?
Jag skrek rakt ut att: Det här var sista gången
Men värdinnan drog mig med och vi vällde ut ur hennes port
och trotsade Newton i den sviktande betongen
Det var vår och det var ljumt och alla älvor sjöng i kör
när vi la oss under stjärnorna i parken
Efter slask och is och snö fanns plötsligt nåt att leva för
när allt som vintern gömt sköt upp ur marken
Det var nånting om befruktning, det var nåt om hur man gör
Det liksom for omkring, det måste varit pollen
Vi skrattade och drack vin direkt ur flaskan, som sig bör
när det är vår och fest och man har tappat kollen
Så säg hur aktierna faller, säg hur kursen vänder om
Ge mig tips och goda råd så jag kan göra helt tvärt om
För det är väl fan inte sånt man tänker på och drömmer om
Varenda tår, varenda skratt
Varenda dröm ska vi ha fatt
Allt ska sugas ut ur varje natt
Ruset kom tillbaks och alla vänner drog sig hem
och lämnade kvar mig i en park med en värdinna
Vi lova att vi skulle ligga kvar till gryningen
och känna vinterångest tyna och försvinna
Vi bara låg där och såg på hur en vårnatt underhöll
Det var så stort, man liksom tappade perspektivet
Det var så konstigt hur jag smalt, det var så härligt hur jag föll
när värdinnan höll ett tal om själva livet
Hon sa: Vad är det här för värld, där man ska slå eller få stryk
Ska man förlora eller följa direktiven
Man får resa i sig själv i korridorerna på psyk
om man inte har fått säkra kort på given
Ska man älta om sin barndom, eller tackla sig fram
Det verkar bara finnas dom alternativen
Nej, vi kan vältra oss i parken här och bry oss om varann
Det är ingen stress och ingen strid på kniven
Så säg hur aktierna faller...
Nätter kommer smygande med vårens luft ibland
det liksom rör sig under ytan och fasaden
Det här var natten då vi dansade tills älvorna kom fram
Det var pollenchock och stjärnfall över staden
Det var natten då vi kom bland alla älvor och försvann
rätt in i dimman ibland blommorna och bladen
Hon har ett badkar, där vi sitter nu och drunknar i varann
Sagan är slut, jag sätter punkt för sista raden
Så säg hur aktierna faller...
Polenchoque y lluvia de estrellas
La noche llegó y las hadas volaban como locas por la ciudad
y yo era uno de los muchos reyes en el salón
Pero la embriaguez llegó y se fue dejando atrás a un niño pequeño
que jadeaba por aire en el balcón
Me golpeé la frente y dije: ¿Qué he hecho?
Grité en voz alta: Esta fue la última vez
Pero la anfitriona me arrastró y salimos de su puerta
desafiando a Newton en el concreto tambaleante
Era primavera y era cálido y todas las hadas cantaban en coro
cuando nos acostamos bajo las estrellas en el parque
Después del deshielo y la nieve de repente había algo por lo que vivir
cuando todo lo que el invierno escondió brotó de la tierra
Había algo sobre la fertilización, algo sobre cómo se hace
Era como si todo girara, debió de ser polen
Reímos y bebimos vino directamente de la botella, como debe ser
cuando es primavera y hay fiesta y se ha perdido el control
Así que dime cómo caen las acciones, dime cómo cambia la tendencia
Dame consejos y buenos consejos para poder hacer todo lo contrario
Porque no es mierda en lo que uno piensa y sueña
Cada lágrima, cada risa
Cada sueño debemos capturar
Todo debe ser exprimido de cada noche
La embriaguez regresó y todos los amigos se fueron a casa
y me dejaron en un parque con una anfitriona
Prometimos que nos quedaríamos hasta el amanecer
y sentir cómo la angustia invernal se desvanecía
Solo estábamos allí viendo cómo una noche de primavera entretenía
Era tan grande, como si se perdiera la perspectiva
Era tan extraño cómo me derretía, era tan hermoso cómo caía
cuando la anfitriona dio un discurso sobre la vida misma
Ella dijo: ¿Qué tipo de mundo es este, donde se debe golpear o ser golpeado?
¿Deberíamos perder o seguir las directrices?
Uno debe viajar dentro de sí mismo en los pasillos de la mente
si no se tiene cartas seguras en la mano
¿Deberíamos obsesionarnos con nuestra infancia o abrirnos paso?
Parece que solo existen esas alternativas
No, podemos revolcarnos en el parque aquí y preocuparnos el uno por el otro
No hay prisa ni lucha a muerte
Así que dime cómo caen las acciones...
Las noches llegan furtivamente con el aire de primavera a veces
como si algo se moviera bajo la superficie y la fachada
Esta fue la noche en que bailamos hasta que las hadas aparecieron
Fue un polenchoque y lluvia de estrellas sobre la ciudad
Fue la noche en que nos mezclamos entre todas las hadas y desaparecimos
directamente en la niebla entre las flores y las hojas
Ella tiene una bañera, donde ahora nos sentamos y nos ahogamos mutuamente
El cuento ha terminado, pongo punto final a la última línea
Así que dime cómo caen las acciones...