Timglas
Anna bussen här utanför går ingenstans
det är ingen som vill någon vart
Jag har åkt så många varv
men det är alltid lika svart
Anna är det tiden på året som skrämmer
är vi trygga bakom väggarna här
Nej jag vill inte få in den där världen
den är så tom och tyst och tvär
Och min tunna karaktär
bara vrider och vänder sig
och vill va bättre man för dig
Ett smartare drag en lösning
En lanterna på din gungande båt
ja jag vet att jag sluter igen
Men det känns som om det är mig dom vill åt
Ja jag vet men det känns så än
Anna det är ett timglas som bara rinner
det finns inget att förstå
När himlen är blodröd och brinner
är det natten som tränger sig på
och jag drömmer så konstigt igen
Anna håll mig hårt
För jag skakar av alla denna meningslöshet
jag förstår bara det som är vårt
Anna nu tänder de gatubelysningen
bussarna åker sitt varv
Jag letar efter rispor i ytan
en spricka ett hål en skarv
Det måste komma nåt bra ur allt
Det måste växa nått under alla lister
alla bingon alla tävlingar alla steg tillbaka
Res mig upp ge mig lust att hänga på
jag skall värma dig Anna
Jag skall lyssna och förstå
För trots all tomhet
trots det timglas som sliter i oss
Så ska vi hitta en väg ändå
Vi skall hitta en plats ändå
Hitta ett hem vi två
Sanduhr
Anna, die Busse hier draußen fahren nirgendwohin
niemand will irgendwohin
Ich bin schon so oft im Kreis gefahren
aber es ist immer gleich schwarz
Anna, ist es die Zeit des Jahres, die Angst macht?
Sind wir hier hinter den Wänden sicher?
Nein, ich will diese Welt nicht hereinlassen
sie ist so leer und still und hart
Und mein dünner Charakter
wird nur hin und her geworfen
und will ein besserer Mann für dich sein
Ein klügerer Zug, eine Lösung
Eine Laterne auf deinem wackelnden Boot
ja, ich weiß, dass ich mich wieder verschließe
Aber es fühlt sich an, als ob sie es auf mich abgesehen haben
Ja, ich weiß, aber es fühlt sich immer noch so an
Anna, es ist eine Sanduhr, die nur rinnt
es gibt nichts zu verstehen
Wenn der Himmel blutrot ist und brennt
drängt sich die Nacht heran
und ich träume wieder so seltsam
Anna, halt mich fest
Denn ich zittere vor all dieser Sinnlosigkeit
ich verstehe nur das, was unser ist
Anna, jetzt schalten sie die Straßenbeleuchtung ein
die Busse fahren ihre Runde
Ich suche nach Kratzern auf der Oberfläche
einem Riss, einem Loch, einer Naht
Es muss etwas Gutes aus allem kommen
Es muss etwas unter all den Leisten wachsen
alle Bingos, alle Wettbewerbe, alle Schritte zurück
Richte mich auf, gib mir Lust, mitzumachen
ich werde dich wärmen, Anna
Ich werde zuhören und verstehen
Denn trotz all der Leere
trotz der Sanduhr, die an uns zerrt
werden wir trotzdem einen Weg finden
Wir werden trotzdem einen Platz finden
Finde ein Zuhause für uns beide