Söndag 13.3.99
Hon känner efter om det här är att vara fri
Om det här är ett liv med någon mening i
Det är ingen som tjatar längre
Det är ingen här som ber henne stiga upp
Hon går och plockar och hittar sina gamla brev
Lite konstigt att läsa om gamla planer när hon vet hur det blev
Det är ingen som skriver längre
Det är ingenting här som är värt att skriva upp
Ändå känns det som om hela världen sjunger
Har du kommit nånstans
Har du sumpat din sista chans
Är du framme nu
Har du valt en väg att gå
och ett mål att sikta på
och är det verkligen du?
Är det verkligen du?
Det fanns stunder när hon visste hur det skulle va
Men det är som om hon glömt vad som var så bra
Hon har för länge sen tappat lusten
Har för länge sedan glömt vad som var värt nånting
Hon minns bara stunder i periferin
Hon minns dagar när dom sopade undan krossat porslin
Det är ingen som bråkar längre
Det är ingen här som börjar gräla om ingenting
Ändå känns det som om hela världen sjunger:
Har du kommit nånstans…
Hon känner efter om livet kan va lite mer
Det är grått som om ett moln träffat hennes kvarter
Det är ingen som pratar längre
Det är såna dagar som vänder allt upp och ner
Det är såna dagar som hela världen sjunger:
Har du kommit nånstans…
Domingo 13.3.99
Ella se pregunta si esto es ser libre
Si esta es una vida con algún sentido
Ya nadie la presiona más
Nadie aquí le pide que se levante
Ella va y busca sus viejas cartas
Un poco extraño leer sobre antiguos planes cuando sabe cómo terminaron
Ya nadie escribe más
No hay nada aquí que valga la pena anotar
Aun así, se siente como si todo el mundo estuviera cantando
¿Has llegado a algún lado?
¿Has desperdiciado tu última oportunidad?
¿Estás ahí ahora?
¿Has elegido un camino a seguir
y un objetivo al que apuntar
y realmente eres tú?
¿Realmente eres tú?
Hubo momentos en los que sabía cómo sería
Pero es como si hubiera olvidado lo que era tan bueno
Hace mucho tiempo perdió el interés
Hace mucho tiempo olvidó lo que valía la pena
Solo recuerda momentos en la periferia
Recuerda días en los que limpiaban los restos de porcelana rota
Ya nadie discute más
Nadie aquí comienza a pelear por nada
Aun así, se siente como si todo el mundo estuviera cantando:
¿Has llegado a algún lado...
Ella se pregunta si la vida puede ser un poco más
Es gris como si una nube hubiera golpeado su vecindario
Ya nadie habla más
Son días como estos los que lo cambian todo de arriba abajo
Son días como estos en los que todo el mundo canta:
¿Has llegado a algún lado...