I Bottenlös Ävja
Av tidens tand, hon har glömts bort
Upplöst av mossen, den våtsjuka marken
Där tornar opp, trädtoppars död
Av kall multnad bark, i en sumpmark som hatar
Jag blev dess gäst, kom hem som gast
Djupt ner försjunken i svärta och ångest
Skogars ändhållplats, naturens hämnd
Som tar den som aldrig skall komma hem igen
Ett ingenting, är nu mitt allt
Där skall jag sväva i bottenlös ävja
Hyisestä suon sydämestä kutsu kumpuavi
kasvotonna tuulessa kulkijal kuiskivi
Käy kanssain tanssihin henkien viimeiseen
Anna askeleen raskahan vajota iäisyyteen
Man sänkte den, som håller mig
Ett lövverk av maskar i mättande gyttja
I torv och bark, beständig dagg
I dimhöljda vassar bland urgamla björkar
Å ja e fylld, av evighet
I bottenlös ävja ja sväva, ja sväva
Jag blev dess gäst, kom hem som gast
På nytt född försjunken i bottenlös ävja
Ett ingenting, är nu mitt allt
Där skall jag sväva i bottenlös ävja
En el Abismo Sin Fondo
A merced del tiempo, ella ha sido olvidada
Disuelta por el musgo, en la tierra húmeda
Donde se alzan, la muerte de las copas de los árboles
De la fría corteza podrida, en un pantano que odia
Me convertí en su huésped, llegué como invitado
Profundamente sumergido en la oscuridad y la angustia
El final del bosque, la venganza de la naturaleza
Que se lleva a aquellos que nunca regresarán a casa
Una nada, ahora es todo para mí
Donde flotaré en el abismo sin fondo
Desde el corazón del pantano helado surge una llamada
Sin rostro, susurra en el viento al caminante
Ven a bailar conmigo hasta el último aliento
Deja que el paso pesado se hunda en la eternidad
Hundieron a aquel que me sostiene
Un follaje de gusanos en el fango alimenticio
En turba y corteza, rocío constante
En cañas envueltas en niebla entre antiguos abedules
Oh sí, estoy lleno de eternidad
En el abismo sin fondo flotaré, flotaré
Me convertí en su huésped, llegué como invitado
Renacido sumergido en el abismo sin fondo
Una nada, ahora es todo para mí
Donde flotaré en el abismo sin fondo