395px

Última Mañana

Strömstedt Niklas

Sista Morgonen

Du kom till mig. Våren var som vackrast, när du kom till mig
Om jag vetat det jag vet nu, när du fanns hos mig. Nu är detförsent.

Förälskade satt vi på balkongen och berusade.
Vi delade en flaska till och älskade varandra till sömns.

Och när vi vaknade var rummet ljust och gatan utanför var likafull av liv och rörelse som jag.
Och i en säng på tredje våningen drack vi te med mjölk ochhonung.
Du hade en gitarr och jag spelade, du dansade.

Den sommaren. Vi åkte ut på Lidingö och hem igen.
Och körde på en fågel och begravde den nånstans vid en sjö.

När hösten kom sa du att nu känns det som det börjar om.
Men jag var bara tyst och tom när hösten kom och sommaren dog.

Men det händer att jag går förbi huset som du bodde i.
Det händer att jag ser dig då och då.
Vi trodde att vi fattade.Vi blundade och skrattade.
Vi tog allting vi kunde få. Jag undrar vad vi tänkte på.

Den morgonen. Jag minns dig där i fönstret sista morgonen.
Det hände nåt på natten och på morgonen var allting förbi.

Última Mañana

Viniste a mí. La primavera estaba en su máximo esplendor cuando llegaste a mí
Si hubiera sabido lo que sé ahora, cuando estabas conmigo. Ahora es demasiado tarde.

Enamorados, nos sentamos en el balcón y ebrios
Compartimos una botella y nos amamos hasta quedarnos dormidos.

Y al despertar, la habitación estaba iluminada y la calle afuera estaba tan llena de vida y movimiento como yo.
Y en una cama en el tercer piso, tomamos té con leche y miel.
Tú tenías una guitarra y yo tocaba, tú bailabas.

Ese verano. Salimos a Lidingö y regresamos.
Y atropellamos a un pájaro y lo enterramos en algún lugar cerca de un lago.

Cuando llegó el otoño dijiste que ahora se sentía como si todo comenzara de nuevo.
Pero yo solo estaba callado y vacío cuando llegó el otoño y el verano murió.

Pero a veces paso por la casa en la que vivías.
A veces te veo de vez en cuando.
Pensábamos que entendíamos. Cerrábamos los ojos y reíamos.
Tomábamos todo lo que podíamos obtener. Me pregunto en qué pensábamos.

Esa mañana. Te recuerdo allí en la ventana la última mañana.
Algo sucedió en la noche y por la mañana todo había terminado.

Escrita por: