Apatins arme

Framåt marsch, vi tågar över stupets kant
Ett steg framåt och två tillbaks
Systemets slavar, bländade av hat

Driven av en stigande rädsla, jag har ingenting kvar
Ingen utopi ingen kvar att fräsla, när allt hopp har sinat

Jag blir blir kall som is, chockad och stel
Fammlar runt i mörkret, vad var det som gick fel?

Våld och förstörelse vart än man er, vi är bortom allt hopp
Kan inte separera verklighet från dröm, finns det inget stopp?