Hon tog av sig slöjan, lät håret svaja fritt, i vinden
Band tyget på en pinne, viftade stolt för folk som gick förbi
Ingen blev särskilt kåt, men några män stanna ändå till
Började rycka och dra, sen fördes hon bort av moralpolis
Försvann sen en tid

Hon skulle sjunga med kören, i kyrkan som hon gjort sen hon var barn
Prästen kände sig lite ensam, börja göra undantag
Från sin nobla moral
Då så en dag märkte Lucia att hon var gravid
Domaren sa att ta bort en klump celler räknas som homicid
Vilket liv

Hon ansågs vara en dalit, skulle hämta foder sent en kväll
Sommarvärmen hängde kvar, när hon drogs med sin sjal över ett fält
Dom skamlösa fyra ansågs va' från ett finare kast
Blev ett dilemma för stadens polis, kroppen brändes upp i all hast

Hon kämpade för att alla flickor ska få gå i skolan om dom vill
Där satt hon på bussen, när hon nästan förlorade sitt liv
En maskerad tjomme steg på, sikta' på ögat och sköt av ett skott
Gick igenom huvet, landa i skuldran
Där fick hon sota för sitt brott
Tyckte gubbarna
Ah, ooh

Hon tog på sig Rawls slöja, gjorde sig redo för mental gymnastik
Vilka är vi att fördöma, andras byars interna logik? Fråga hon sig
Tog ett djupt andetag, steg upp bestämt på sin trampolin
Sen tog hon sån sats, att hon flög genom fönstret ut i mörkret upp i skyn