Om Hösten Död

Sobre la Muerte del Otoño

Om Hösten Död

Una noche caminaba por el bosqueEn natt jag vandrade i skogen
Demacrado, pálido y consumidoAvmagrad, blek och tärd
Envuelto en una oscuridad y un silencioOmsluten av ett mörker och en stillhet
Tan tranquilo y maravillosoSå tyst och förundransvärd

Esa noche dejé la vidaDen natten jag lämnade livet
La existencia que nunca he tenidoDen existens som jag aldrig har ägt
Muchas noches de luna silenciosas y clarasMånga tysta månklara nätter
Este suicidio que consideréDetta självmord jag övervägt

El crepúsculo tiñe el cielo de rojoSkymningen färgar himlen röd
En el bosque descanso, sobre la muerte del otoñoI skogen jag vilar, om hösten död

Cuando los primeros rayos del sol lentamenteNär solens första sken långsamt
Besar la tierra cubierta de hojas del bosqueKysser skogens lövbeströda jord
Se forma una atmósfera oscuraBildas en dunkel stämning
Que no puede ser descrita con palabrasSom ej kan beskrivas med ord

Silenciosa es esta imagenStillsam är denna tavla
Hasta que es despertada por la caída de la lluvia de otoñoTills den uppväcks av höstregnets fall
En el suelo húmedo descansoPå den fuktiga marken jag vilar
Una figura tan blanca y fríaEn skepnad så vit och kall