Guds Förlorade Skapelser

i en mörk brunn
dold av mossa
ett djupt hål utan botten
samlas livets blod

bortom all räckvidd
gömd i miljoner år
ett minne om livets gång
som strävar mot det oändligt mörka

en tid från ett tomrum
regn av grå aska
skuggor av själar
rösten av en urgammal tid

spår av liv spår av död
känsla av liv känsla av död

jag vet vad du är
men inte vem
du har aldrig bringat lycka
mitt liv är det du som lever
du är jag

uppslukad av jorden
kluven av en högre makt
jagad av ljusets änglar
skändad av krsten tro

men fast i den svarta magin
tvingad till självdestruktiva tankar
guds förlorade skapelser
töms på medmänsklighet