Dödens Strand

Orilla de la Muerte

Dödens Strand

El dolor consume el alma, una lágrima de silencio cae,Smärtan tär själen, en tystnadens tår faller,
contra la tierra empapada de tristeza, la más oscura tierra.mot sorgedränkt jord, den svartaste mull.

La pesada oscuridad que ciega mi vista,Den tunga svärta som blindar min syn,
tembloroso de rodillas, el mundo cae como cuervos.darrandes på knä, världen faller skata ned.

Mis manos se llenan, con el agua de la vida,Mina händer fylls, med livets vatten,
este cálido flujo, camino en silencio.detta varma flöde, jag går stilla hän.

Suelto mi débil agarre, liberado de la trama,Släpper mitt svaga grepp, förlöst från väven.
de las cadenas que me han atado.från de bojor, som fjättrat mig.

Avanzo en la oscuridad en el río de los recuerdos,Vader fram i mörkret i minnenas flod,
un llamado interminable hacia la orilla de la muerte.ett ändlöst ropande efter dödens strand.

Ella apenas se vislumbra, de quien soy hijo,Svagt skymtar hon, vars son jag är.
la profundidad y la oscuridad, la amarga madre del hijo.djupet och mörkret, farsontes bittra moder.

Caigo de rodillas ante su enfermiza grandeza,Faller på knä inför, hennes sjukliga prakt.
su frío regazo, me da la bienvenida de nuevo...hennes kalla barm, välkomnar mig åter...