Varg I Veum

I dunkelhets omvärld ett cykliskt tillstånd I vilket dag och natt synes sammanlänkade.
Klarsynthetens förbannelse - kallande fullmåne; förlösande kraft till evig omvandling.
I skepnadsskiftet en kvalfull plåga då själsliv I skärseld förädlas.
Låt kättrad invärtesbest förjaga och fälla trälbunden sedlighet.

Varför fogad människans dekret I skuggsken av naturlagars fördärv?
Uråldrig ordning ovan skriftad andefattigdom!
Blotta viteshungrande käftar, krök sinnesfridstörstande klor;
Åkalla folksjäls vidunder och låt det sinnena tillträda.
Stillsam åskådan genom rovdjurs världsbild helgar endräkt till
Sans och ångers griftefrid.

Varg I veum - fredlös utanför fårahjordens värn.
Jaktens tidevarv - jämväl herden må frukta ulv!
Skåda den svunna stridens ulvmannahird,
Fanatismens fanbärare saknar standar.
Korsfarare berövade sakrala ikoner -
Rotlösa pilgrimer förutan vallfärdsort.
Svältfödd på mirakel och drömska syner
I tid av levande bragdemäns saknad.

Finnes kvar gör ett åtagande gentemot blodet; kallelsens fackla
Lyser upp dvaladimman - en fallenhet att se världen I det dränkas!
Dock skonad förpliktelsen att bevara.
I fylkings tomrum efter förtröstans bortfall står förgörarinkarnation
Förebrådad I sekelåldrad veda. De ensliga sörjande vid europas
Dödklädnad är hedersgäster vid helrikets jordiska dop.