Ett Sista Farväl (Jordeskymning)

Un Último Adiós (Crepúsculo Terrenal)

Ett Sista Farväl (Jordeskymning)

La montaña sangra!Berget blöder!
Criaturas abominables se arrastran por las paredesAvskyvärda väsen trevar längs väggar
Arrancan las entrañas de la montaña profundamenteRiver urberget djupt uti dess märg
Los prados arden!Ängar glöder!
Las llamas lamen el corazón mismo de la tierraEldar slickar markens själva hjärta
Ahogan todo lo que solía llamarse esperanzaKväver allt som förr kunde kallas hopp
Silencio en todas partes!Allstädes tystnad!
Todos los cantos de pájaros han muerto y el sol dejó de brillarAll fågelsång har dött och solen slutat lysa
Un vacío zumbante es todo lo que quedaEn surrande tomhet är allt som består
Sin deseo alguno!Ingen lystnad!
Pues el mundo ha exhalado su último suspiroTy världen har dragit sin sista suck
Ahora el tiempo ha cesado en su existenciaNu har tiden upphört med sin existens

En el suelo yace un ángel gimiendoPå marken ligger en kvidande ängel
Congelado hasta la médula en la escarchaFastfrusen uti skarens själva märg
Su corazón tan frágil como el tallo de un lirioDess hjärta så skört likt liljans stängel
Se descompone y se marchita en un gris oscuroBrytes ned och skrumpnar i en gråsvart färg

La dulzura de la negación es cuando la tierra está atrapada en su propia cárcelFörnekelsens sötma är när jorden är fångad i sitt eget fängelse
Las utopías condenadas se vuelven realidad cuando el mundo prueba la decadenciaDömda utopier blir verklighet när världen smakar förgängelse

Angustia y ansiedad ante lo que está por venirÄngslan och ångest inför vad som komma skall
Una visión futura sin esperanzaEn framtidsvision förutan hopp
Pues la vida se siente maldita y fuera de lugarTy livet känns förbannat och malplacerat