Fjättrad Uti Kedjor Av Brons

Kom skata! Rid på Vintergata
Kom kråka! Sjung till Näckars stråkar
Kom korp! Förpesta by och torp
Kom ramn! Bind människa i kedjors famn

Trollmodern uti kristallkulan ser
Visioner av hans hädanfärd
Järtecken skymtas i rymdens banér
Ödet i glitterhallens värld
Han fruktar livets sista stund
Dödens bistra tjut
Blicken vänds upp från denna lund
Då hon skaldar om hans slut

Jag gifver varken förslag eller råd
Ty spunnen äro din ödestråd
Förnimmer jag gör, ditt liv i sorg
Ty siandet äro min borg
På trollmaktens väsen du färdas skall
Till en guldbesmyckad bortglömd hall
Där skall du fjättras uti kedjor av brons
Till tonerna av galdurkonst

Molnen öppnas i tordöner
Skalv uti hans hjärta
Ravnmoderns tusentals korpsöner
Greppar hans kropp i smärta
Kråka och skata togligt ser på
Då färden går över dal och lid
I djupet där guldprydda hallen stå
Fjättrad för all tid

Jag gifver varken förslag eller råd
Ty spunnen äro din ödestråd
Förnimmer jag gör, ditt liv i sorg
Ty siandet äro min borg
På trollmaktens väsen du färdas skall
Till en guldbesmyckad bortglömd hall
Där skall du fjättras uti kedjor av brons
Till tonerna av galdurkonst