Blott en Människa Svag

Du skall minnas mig, blott som smärtan kom ihåg dig
Som ångesten din själ så kart kramade om
Som bördan du inom dig bar
När du söker tröst hos herren av ett folk förlorat

Du är blott en människa, utan hopp, utan värde
Ilögn är du född, af lögn är du lärd

Dina tankar, dina illusioner
Har alltid varit falska förhoppingar
Om tro, hopp och kärlek
Men vad du måste glömt

Att du blott en människa är
Bloot en människa svag, det är felet med dig

Du skall minnas mig, blott som smärtan kom i håg dig
Som flamman innanför elden själv
Som ensten I ditt hjärta brustet
När du ser ett brinnande hav sluka en jord förlvrad