När Döden Sträcke ut Sina Vingar

Cuando la Muerte Extiende sus Alas

När Döden Sträcke ut Sina Vingar

En un mundo y su gente, viven en alegríaEn värld och dess folk, i glädje leva
Almas confundidas, en la luz titubeanFörvirrade små själar, i ljus de treva
Sonriendo, pero tan incomprensibles y oscurosLeende, men ack så oförstående och svarg
La cara de la avaricia muestra su verdadero yoGirighetens ansikte visar sitt sanna jag

Ata, viento del alma, con mensajes de muerte y un final infinitoBind, själsliga vind, med bud on död och oändligt slut
Como una manta fría, extiendes tus alasSom ett kallt täcke bredes dina vingar ut
Tierra, tierra desolada, tan borrada, árida y sombríaJord, öde jord, så utplånad, karg och dyster
Como la peste que tomó vidas humanas y se devora tu brilloSom pesten tog mänskligt liv dun u slukas på din lyster

Abro mis brazos y te mezo para descansarJag öppnar min famn och vaggar dig till ro
Tomaré la última llama, el último hogar terrenalJag tar den sista flamman, det sista jordliga bo
Tomaré la luz en mi corazón y la apagaréJag tar ljuset till mitt hjärta och släcker det
Tomaré sus sueños y su esperanza desaparecerá en la eternidadJag tar era drömmar och ert hopp försvinner i evighet

Angustia y desesperación, grabadas profundamente en el almaÅngest och förtvivlan, djup i själen rista
En aquellos que alguna vez llevaron la chispa de la luzPå de som en gang burit ljusets gnista
Tierra, tierra desolada, nunca más tendrás una vidaJord, öde jord, du aldrig igen ett liv kommer att få
No habrá caminos, ninguna sombra de esperanza alcanzaránInga vägar, inget skymmer af hopp er kommer att nå