Medmänsklighet

Jag hålls vaken till rasslet av kedjor
Till gnidandet av kättingar met sten
När ska lidandet äntligen få sitt slut?
Hur mycket kött skall få gå till spillo?

Tankar kring död och smärta hemsöker
Skingrar mig från verklighetens kval
Sömnlösa nätter ömsar mina demoners skinn
Och stryper mig med sina kalla fingrar

Låt denna emotionella snara strama åt
Kring min hals, kväv mig, men inte alltför hårt
Jag vill fortfarande minnas en gnutta männsklighet
En strimma medmännsklighet i ett hav av skit

Arma, godtrogna lilla människa, se på mig
Se genom det kött som du har fjättrat
Hur det som legat gömt och förseglat i åratal
Nu tär genom för att andas på egen hand

Med egna krafter