De Ödeslösa

De los sin destino

De Ödeslösa

En la hora matutina la creación era nuevaI morgontimma var skapelsen ny
Un temprano paseo a lo largo de las costasEn arla vandring längs strändernas stråk
Aire que irradia la luz del amanecerLufthav som strålar av gryningens ljus
Viento que enfría la piel que envejeceVind som kyler den grånande hud
Un cielo adornado con fríoEtt förskönande kalls himlavalv
Sobre la vista extensaÖver den vidsträckta vyn
Con hallazgos de madera flotante arrastrada a la orillaMed fynd av drivved som svept in mot land

La idea más audaz nace, el disco solar brilla altoDen djärvaste av tanke föds Solskivan ståtar högt
Detrás del baile de las sombrasBakom skuggornas danande gång
El árbol antiguo que respiraDet urtida träd som andas
Que susurra su espíritu divinoSom viskar ut sin gudaande
Corteza que se ha podrido y desmoronadoBark som murknat och fallit isär
Una figura que se ha alimentado sin luzEn gestalt som närts utan ljus
Ojos que se abren aún sin vidaÖgon som öppnas än utan liv
Aún sin propósito ni metaÄn utan syfte och mål

Ask y EmblaAsk och Embla
Los sin destinoDe ödeslösa

Con el mar como punto final, su tumba interminableMed havet som slutpunkt, dess ändlösa grav
Mano a mano hacia un nuevo mundoHand i hand samman mot en ny värld
No temas la deuda pagada en oroRäds ej den gäld som betalats i guld
Sino condenado al precio pagado en hierroMen dömd till det pris som betalas i järn
La escarcha de los inviernos pasadosForna vintrars skare
Ahora olvidada ante la cosecha del añoHar nu glömt inför årets skörd
Muros agrietados, hielo derritiéndoseRämnande murar, smältande tjäle
Un yugo arrastrado en el lodoEtt ok som släpats i gyttjan
No hay justiciaDet finns ingen rättvisa

Porque solo estamos nosotrosTy det finns bara oss
El esfuerzo de ayer significa pocoGårdagens slit betyder föga
Frente al juicio de la mañanaInför morgonens dom
Muéstrame el lazo que se ha rotoVisa mig det band som brustit
Muéstranos su punto de rupturaVisa oss dess spruckna fäste
El tiempo de diligencia se ha detenidoFlitens tid har tystnat
Donde los postes son clavados de nuevo en la tierraDär pålar på nytt slås i jord

Cuando Gautr infundió vida, liberaron cuerposNär Gautr gjöt liv, de befriade kroppar
Cuando Gautr infundió vida, liberaron almasNär Gautr gjöt liv, de befriade själar
Sangre caliente fluyendo por las venasVarmt blod i ström genom ådror
El calor de su fuente, para ser disfrutado entre las hojasVärmen från dess källa, att skönjas bland lövverk
Costas de azufre, un espejo tan grisStränder av svavel, en spegel så grå
Ahogado sin colores y vida... de los sin destinoDränkt utan färger och liv.... av de ödeslösa