Riddarna av mörkret

Jag har gått i nästan 20 år,
men jag är nog framme nu i vår,
för att döda riddarna och draken,
det är dom som håller mig vaken.
Färg och plast är min kraft,
men jag nog en hora vid min sida haft,
men mitt namn är Silver,
och jag mej från mängden skiljer.
Hora, hora, hora, hora, hora.
Ljud och ljus hindrar stegen,
ingen chans får jag på vägen,
en målare med synd och skam,
en dörrvakt tittar fram.
Aaaaaaaah!
En man med långrock kastar skällsord,
dagar och nätter försvinner bort i en skog,
en glittrande lokal har fallit på min lott,
musik och skrän tonar bort.
Av min vandring ut i parken,
av min vandring genom parken,
av min vandring ut ur parken,
av min vandring bort från parken.
Jag ser mot himlens topp,
och skymtar en karlavagn,
här står folk och ser opp.
Höga klackar och stövlarna utanpå,
oh oh oh oh oh, rustningar i färgsiden blå.
Riddarna jag funnit, riddarna jag fann,
riddarna jag funnit, riddarna jag fann,
riddarna jag funnit, riddarna jag fann.
Jag hindrar ner på stegen,
riddarna fann jag på vägen,
dom vid min sida nu står,
ååh, håå,
jag ska inte döda dom nu i vår.