Sista brevet hem

The Last Letter Home

Sista brevet hem

A sorrowful letter I write with his age-weary pen.Ett sorgens brev jag skriver med hans av ålder trött.
My dear has reached the end of the journey and is heading back home.Min kära ändat färden och åter hemåt vänt.
She was a rosy flower in the green spring,Hon var en rosig blomma uti den gröna vår,
But tears followed her as we left.Men tårar henne följt alltsen vi for.
I remember the fruit she gave me from your apple tree outside;Jag minns den frukt hon gav mig från er apel utanför;
A seed she carried from home.Ett frö hon bar med sig hemifrån.
The nurturing tree she watched over has now grown and borne fruit.Det vårdträd som hon vaktat nu växt och burit frukt.
That harvest became my sorrow and her end.Den skörden blev min sorg och hennes slut.

Pale and silent; a whisper:Svar och blek; en viskning:
Have I come home again?Är jag kommen hem igen?
So she goes away, my love, and travels back homeSå går hon bort min älskling och reser åter hem
A smile of happiness:Ett leende av lycka:
I am home again.Jag är hemmavid igen.
So she goes away, my love, and finds peace.Så far hon bort min älskling och får ro.

Our journey went over the sea; our destination was in the west.Över havet gick vår resa; här i väster fanns vårt mål.
I couldn't imagine her suffering and pain.Jag kunde inte ana hennes lidande och kval.
I thought everything would get better, time heals all wounds.Jag trodde allt blir bättre, tiden läker alla sår.
Surely she will stand there smiling one day.Säkert står hon leende en dag.
I've seen her standing by the shore, gaze fixed in the distance.Jag sett hon stått vid stranden med blick i fjärran fäst.
How tears without longing stole all strength from her chest.Hur tårar utan längtan stal all kraft ut hennes bröst.
But the heart doesn't break suddenly when longing slowly wears away,Men ej hjärtat hastigt brister när så saknad sakta tär,
A heart bleeds slowly, fades away.Ett hjärta blöder sakta, tynar bort.