Ensam Mot Alla

Min lägenhet är smockfull av jobbigt folk
Någon tuggar piller, en annan röker holk
Vill slippa höra idioterna prata
Jag blir så utmattad av att alltid hata

Smyger ut och sätter mig I mörkret på balkongen
Här kan jag dränkas I ruset fram till soluppgången
Jag sveper groggen, och lämnar allt förnuft
Andas in vinternattens torra luft

Går in I lyan igen och fyller på med hembränt
Med giftet I mina vener är jag aldrig tomhänt
Ruset tränger bort tankarna om att allt är så illa
Omringad av slynor men ingen kan min ensamhet stilla

Och jag förbrukar dem som andra förbrukar föda
Jag ser dem gå sönder, och jag låter dem förblöda
Det är inte min mening att förstöra
Men jag vet inte vad jag ska göra

Åh vad jag önskar att jag vore någon annan
Så pass att jag slår ett hål I väggen med pannan
Jag orkar verkligen inte finnas kvar
Får se imorgon om man kanske hänger sig och lämnar det lilla man har