Märk Hur Vår Skugga

Marca cómo nuestra sombra

Märk Hur Vår Skugga

Marca cómo nuestra sombra, marca, Movitz mi hermano,Märk hur vår skugga, märk, Movitz mon frere,
en la oscuridad se cierra,inom ett mörker sig slutar,
cómo el oro y el púrpura en la pala, allí,hur guld och purpur i skoveln, där,
se cambian por oro y trapos.byts till guld och klutar.
Charon agita desde su ruidoso río,Vinkar Charon från sin brusande älv,
y tres veces el sepulturero mismo,och tre gånger sen dödgrävaren själv,
más tu uva te estremece.mer du din druvan din ryster.
Por eso, Movitz, ven y ayúdame a levantarDärför, Movitz, kom hjälp mig och välv
una tumba sobre nuestra hermana!gravvård över vår syster!

El reloj pequeño tañe al estruendo del gran reloj,Lillklockan klämtar till storklockans dön,
loado está el sacristán en la puertalövad står kantorn i porten
y a la oración de los chicos que cantan a corooch till de skrålande gossarnas bön
se santifica este lugar.helgas denna orten.
El camino hacia la ciudad sepulcral del temploVägen opp till templets griftprydda stad
está bordeado de pétalos amarillentos de rosas,kantas mellan rosors gulnade blad,
tablones podridos y camillas;multnande plankor och bårar;
hasta que la larga fila vestida de negrotill dess den långa och svartklädda rad
se inclina suavemente en lágrimas.mjukt sig bugar i tårar.

Así se fue a descansar, de peleas y bailes,Så gick till vila, från slagsmål och bal,
esposa de Löfberg, tu esposa,grälmakar Löfberg, din maka,
ya no desde la hierba larguirucha y delgadaej mer från gräset långhalsig och smal
ella mira hacia atrás.hon än glor tillbaka.
Ella se separó de Dantobommen hoyHon från Dantobommen skildes i dag
y con ella todos los alegres grupos.och med henne alla lustiga lag.
¿Quién ahora comandará la botella?Vem skall nu flaskan befalla?
Ella tenía sed y yo tengo sed;Torstig var hon och urtorstig är jag;
todos tenemos sed.vi är torstiga alla.

(Oh refugios anhelados y ocultos(Ack längtansvärda, och bortskymda skjul
bajo las ramas susurrantes,under de susande grenar,
donde el tiempo y la muerte una belleza y fealdaddär tid och döden en skönhet och ful
unen en un polvo!till ett stoft förenar!
Nunca buscó envidia un camino hacia ti;Till dig aldrig avund sökt någon stig;
la felicidad, tan ágil en la huida,lyckan, eljest uti flykten så vig,
nunca corre alrededor de las tumbas.aldrig kring grifterna ilar.
Enemigo armado allí, ¿qué te parece,Ovän där väpnad, vad synes väl dig,
rompe piadosamente sus flechas.)bryter fromt sina pilar.)