Otyg i hjärtat

Jag har strövat över milsvida höjder
Jag har kämpat över högfjällets snö
Jag har vadat i urgamla bäckar
Skådat trollet åldras och dö

Den hedniska sången från skogen lockat
Förförelsen från de fagra rå
Jag har vandrat i furuskogar
Bevittnat hur dimman sänkt sig grå

Längs bäckars stråk som sinnet giljar
Där vatten piskar den grönklädda strand
Naturen sin allmakt mig beviljar
Liksom skatten vid regnbågens rand

Vinter, sommar, vår och höst
Du är för alltid uti mitt hjärta
Du skänker mig den vackraste tröst
I alla dina kontraster, bjärta

Mitt hjärta är med naturens fröjder
Min själ förtrollad av sagornas makt
Ögonen glimmar av storslagna anor
Och sinnet förblir uti trollbunden trakt

Ett otyg i hjärtat och själen jag är
Kylan, naturen jag håller så kär
Under norrskenets brinnande sfär
jag sorgemansdrömmen med kärlek när