Svartvintras

Vinter natt, sÅ kall
och evigt dyster
fÆr mig bort pÅ frostiga vingar
Vinter skog, sÅ mÆrk
och evigt sÆrjande
fÆr mig till hjÄrtat af dÆdens rike

I en epok dÄr mÆrkret strÅlar sÅ mÄktigt
dÄr snÆn faller tÄt
och betÄcker markens frusna jord
I en epok dÄr skuggor aldrig vaknar
dÄr horisonten lyser svart
och sorgen drÄnker glÄdjen

Vinter vind, sÅ stark
och genomtrÄngande
Kom och ta mig bort
Vinter sÆmn, sÅ djup
och mÄktig
Vagga mig i dÆdens famn

I en epok dÄr natten aldrig kommer att tryta
DÄr Änglars vingar fÆr alltid frysa
och de af ljuset borta Är
I en epok dÄr himlens hÆjd i lÅga stÅ
DÄr mÆrkret trÄnger djupt
och ÆdelÄgger guds lilla skara

TILLS DODEN ER ALLA TAR

Natten faller genom min frusna sjÄl
Djupt inom mig hÆr jag dess kall
Jag far frÅn min kropp, tillfredsstÄlld och stark
IklÄdd dÆdens mantel sÅ svart
Allt blomstrande liv som aska blÅses bort
Med ett vingsvep, livet i ruiner falla

All vÅr smÄrta Är nu fÆr er gjord
SmÄrta som aldrig dÆr, smÄrta som trÄnger djupt
Tills dÆden er alla tar

FÆljeslagare af den falske svage profet
Som givit oss all avsky och fÆrakt
Era liv snart sin bane kommer att mÆta
Vart ni Än fÆrsÆker gÆmma, dÆden er ser
Knivar ska genomborra era hjÄrtan svaga
Och det liv han sÄgs ha skapat ska i rÄdsla fly

All vÅr smÄrta Är nu fÆr er gjord
SmÄrta som aldrig dÆr, smÄrta som trÄnger djupt
Tills dÆden er alla tar

Vi skuggar solen med vÅrt hat
Hat som fÅr blommor att vissna
Ingen frid, ingen ÅtervÄndo
DÆden slukar era sjÄlar, syndens vita trÄlar
Det som en gÅng var ett kristet liv
Nu djupt i jorden gÆmmas