Där går en galning lös

Här är gräset vackert grönt.
Runt omkring mig är allting lugnt och stilla nu.
Men här inuti rusar blodet runt och runt.
Som i en dröm svävar jag fram,
utan att veta vad som har hänt.
Jag vet att jag lever nu.
Jag vet att jag ska dö en gång.
Därför vill jag leva i nån slags harmoni.
Jag önskar att du var här nu,
med dina gyllene lockar.
Att få höra ditt skratt igen,
att få känna din hud mot min.
Allt det där, allt det där som gör
att man vill tillbaka.

För här inom mig, ja här inom mig,
där går en galning lös.

Dagen ropar ut sitt namn.
Den bjuder på solsken och försöker ta min hand.
Spröd som en snöflinga försöker jag landa hel,
bland alla minnen, alla tårar, i allt jag vill
men inte kan.
Jag matar duvorna när en gammal man går förbi.
Hans mustach den är vit som snö,
han är klädd för att säga adjö.
Dagen ropar ut sitt namn,
men han varken ser eller hör.
Han har ingen där vid sin sida,
som får honom att lysa och spira.
Allt det där, allt det där som gör
att man vill tillbaka.

För här inom mig, ja här inom mig,
där går en galning lös.

Sommaren går mot sitt slut.
Jag har rört vid djupen och taken.
Förenat mig med gott och ont,
stått och bankat på din port.
Har ingen stjärna som leder mig,
vet inte vart jag skall vända mig.
Önskar så att du vore här,
att få känna din hud mot min.
Allt det där, allt det där som gör
att man vill tillbaka.

För här inom mig, ja här inom mig,
där går en galning lös.